Övning i sanning och lögn utifrån ett “mord”

Telefonen ringde olycksbådande. Jag hade precis jag lagt upp benen på soffbordet och börjat smutta på min mjölkdrink.
– Du måste komma, det har hänt något förfärligt. Det ligger ett lik i Sandåkerskolan i Häljarp. En död människa.
Jag kände genast igen rösten. Det var Hans-Gösta Lehrecke. Han har en egenhet. Han kan tala om på vilken breddgrad de flesta stora städer i världen ligger. Han är geografilärare.
– Men jag är ingen polis eller detektiv, sa jag till Hans-Gösta. Jag är bara en vanlig Tidningen i Skolan-konsulent. Men jag ställer givetvis upp.

Så skulle man kunna börja en hårdkokt deckare i skolmiljö.

Sanningen är den att Hans-Gösta Lehrecke faktiskt ringde mig och bad om hjälp och att han är jätteduktig på huvudstäder och breddgrader. Det var också sant att det på andra våningen i Sandåkerskolan låg en figur med byxor och kavaj och med blod omkring sig. Ett basebollträ bredvid kroppen kunde tyda på misshandel eller kanske mord.

Hans-Gösta Lehrecke hade gått en skrivarkurs hos TiS Skåne och efter den fick han och hans lärarlag idéen att få sina elever att skriva deckare.

Jag åkte till Häljarp utanför Landskrona och hade fyra lektioner för de blivande deckarförfattarna. Med mig hade jag den deckarskola, som finns på Göteborgs-Postens hemsida och som gjorts av författaren Peter Gissy och TiS-konsulenten Mats Hemberg. Där finns arbetsblad som underlättar arbetet.

Vi började med att diskutera skillnaden mellan att vara kriminalreporter på en tidning och att vara deckarförfattare. Med hjälp av en bunt Landskrona-Posten kom vi fram till att ordet sanning är väsentligt. En journalist ska beskriva verkligheten så korrekt, sant som möjligt. Deckarförfattaren får ljuga hur mycket som helst.

För att visa detta lät jag de eleverna först vara journalister skriva en notis om händelsen på skolan. I tidningen fanns flera förebilder, små notiser om olika typer av brott.

Vi dissekerade en notis tillsammans och kom fram till att det är en kort text (maximalt sex meningar, bestämde vi), som ofta handlar om en nyhetshändelse, och som besvarar några frågeord. Frågeorden är Vad? Var? När? Hur? Vem/vilka? och Varför?

Svårare är det inte. Eleverna förstod snabbt och gjorde notiser som vi skulle kunna sätta i Landskrona-Posten utan problem.

Sedan var det dags att ljuga, att skriva en deckare. Med hjälp av några protokoll som jag gjort efter GP:s deckarskola gick det ganska lätt att få fram både intrig, motiv och karaktärer.

Uppdraget var slut. Jag trött satte mig i min gråblå Ford Focus, Flexifuel, för att åka hem. I bakrutan såg jag en av tjejerna från klassen. Det var hon som tyckte att det var lätt att skriva deckare för hon sysslade med rollspel på internet. Precis innan jag skulle vrida om startnyckeln kom hon fram till mig. Jag tryckte på knappen som hissade ner min högra bilruta.

– Det var riktigt kul idag. Kommer du igen? sa hon.
Jag kände att jag rodnade lite över berömmet men fann mig snabbt i min hårdkokta roll.
– Troligen aldrig. Om ni inte hittar fler lik här. Sköt om dig, bruden.
Jag backade ut från parkeringen och såg tjejen bli mindre och mindre i den eluppvärmda bakrutan. Hon såg chockad ut.

Anders Thall